This debate article was published in the Swedish newspaper Dagens industri (online) on 8 june, 2026. Text in Swedish.
Det nordiska energisamarbetet är unikt i världen och bygger på tillit, gemensamma ambitioner och tvärnationellt samarbete. I decennier har våra länder utvecklat ett gemensamt elsystem där förnybara och fossilfria energislag kan flöda fritt över gränserna. Resultatet är ren och leveranssäker el som lagt grunden för Nordens konkurrenskraft.
Men i en tid präglad av geopolitisk osäkerhet, sabotagehot och ett mer sårbart europeiskt energisystem räcker inte längre gamla former för samarbete. I dag lanserar vi därför en kartläggning av den nordiska energisäkerheten med 25 konkreta förslag för hur Norden tillsammans kan stå bättre rustat i en orolig omvärld och samtidigt stärka den gröna omställningen.
När oljekrisen slog till på 1970-talet var Norden starkt beroende av fossila bränslen för uppvärmning, elproduktion och transporter. Krisen blev en katalysator för omställningen bort från fossila bränslen och för en kraftig utbyggnad av förnybar och fossilfri elproduktion. Den blev också den utlösande faktorn för ett fördjupat energipolitiskt samarbete i regionen. Sammantaget gör det att Norden i dag står bättre rustat än många andra delar av världen. Men det betyder inte att vi är skyddade från krisens och krigets konsekvenser.
Energisäkerhet handlar ytterst om att samhällen även i kris ska ha tillgång till el, värme och bränsle. Tillgången till energi är avgörande för att kritisk infrastruktur – sjukvård, transporter och livsmedelsproduktion – ska fungera även under allvarliga störningar. Det ser vi inte minst i Ukraina, där återkommande attacker mot energiinfrastruktur får allvarliga konsekvenser för både samhälle och människors liv.
Även i Norden har hoten mot energisystemet ökat under de senaste åren, i form av cyberangrepp, sabotage och andra hybrida hot. När kablar kapas eller transformatorer slås ut påverkas inte bara elförsörjningen, utan också industriproduktion, transporter och samhällsviktig service.
I oktober förra året betonade de nordiska energiministrarna i ett gemensamt uttalande behovet av ett intensifierat nordiskt samarbete för att stärka energisäkerheten och försörjningsberedskapen. Mot den bakgrunden har Nordiska Ministerrådet och Nordisk Energiforskning tagit fram en kartläggning av energisäkerheten i Norden. Den visar både vilka svagheter som finns i dagens arbete och hur de nordiska länderna kan fördjupa och utvidga samarbetet inom nya områden.
Vi vill särskilt lyfta fram fem av rapportens förslag:
- Det behövs en gemensam strategisk inriktning för energisäkerhet. I dag finns flera forum och samarbeten, men ingen samlad nordisk strategi som kopplar samman energisystem, grön omställning, beredskap och säkerhetspolitik. Det leder till splittrade prioriteringar och försvårar långsiktig planering.
- De fysiska skydden av kritisk energiinfrastruktur behöver stärkas. Kablar, transformatorer, offshore-anläggningar, undervattensledningar och digitala styrsystem är avgörande för energiförsörjning och samhällssäkerhet. Samarbetet kring lägesbilder, informationsdelning och gemensamma övningar behöver därför fördjupas.
- Den nordiska samordningen kring anslutning av stora nya elanvändare behöver förbättras. Etablering utan regional koordinering riskerar att skapa flaskhalsar och fördjupa effektproblem i hela Norden.
- Beredskapen kring kritiska komponenter och leveranskedjor behöver stärkas. Transformatorer, kablar och annan avancerad utrustning kan ha mycket långa leveranstider, samtidigt som det saknas tillräcklig nordisk samordning kring reservkapacitet och försörjningskedjor.
- Energiresiliensen i Nordatlanten och Arktis behöver ges större strategisk betydelse. Färöarna, Grönland, Island, Åland och flera öregioner är särskilt sårbara vid störningar i bränsleförsörjning och sjötransporter. Arktis får dessutom allt större säkerhetspolitisk betydelse och behöver bli en tydligare del av det nordiska energisamarbetet.
Ett robust energisystem är inte ett alternativ till klimatomställningen – det är en förutsättning för att den ska lyckas. Under pandemin blev det tydligt hur snabbt nationella prioriteringar kan tränga undan nordisk samordning när en kris inträffar. Samma risk finns inom energiförsörjningen om Norden inte agerar gemensamt i tid.
Tillit går snabbt att rasera men tar lång tid att bygga upp. Om Norden ska stå starkt i en orolig tid måste energisäkerheten bli en gemensam nordisk angelägenhet redan nu.
Karen Ellemann, generalsekreterare, Nordiska ministerrådet
Klaus Skytte, vd, Nordisk Energiforskning